Okej, vet egentligen inte varför jag skriver detta inlägg men tänkte bara göra det ifall det skulle vara så att ni vill veta lite mer om vem jag är och så, så here we go.

Jag heter Cassandra Ågren och är 19 år. Jag föddes den 1 september 1991. Jag bor i en liten stad ca: 40 min söder om Stockholm som heter Trosa med min familj och mina två katter. I min familj ingår min mamma Ann, min pappa Pierre, min storasyster Nathalie och min lillebror Geronimo, sen som sagt våra 2 katter Leo och Arista.

Som person är jag väldigt liten, jag är lång men smal. Jag kan lova er att många som ser mig tänker att "oj fan vad smal hon är, hon har säkert anorexia eller bulimi" Svaret är nej och har alltid varit det och kommer alltid vara det. Jag har alltid varit smal och kommer säkert alltid att vara det. Jag har ingen aning om varför men så är det.
Annars så är jag väldigt blyg fortfarande, glad, sprallig och ja lite barnslig. Jag skäms inte för att jag tycker om att hoppa i poolen och ha roligt, eller att dansa som en tok när man går ut. Jag gör saker för att jag tycker det är roligt.

Ända tills jag var 8år så bodde vi i vagnhärad, en del av Trosa kommun, men är glad att vi flyttade därifrån. Har alltså sedan 3:e klass bott i Trosa och har bott i vårt nuvarande hus i 10år. Jag gick på mellanstadiet på vitalisskolan i Trosa, sen 7-9 på Tomtaklintskolan. I grundskolan var jag nog alltid den där blyga lilla tjejen som inte sa speciellt mycket, bara följde med och klarade mig genom högstadiet ganska så bra. Brydde mig kanske inte allt för mycket om betyg och sånt.

När jag skulle börja gymnasiet så hade jag i början ingen aning om vad jag skulle gå, det vägde mellan natursamhälle och hotell och restaurang och det blev inget av det. Istället valde jag handel på Tessinskolan i Nyköping. I början så var det as jobbigt för mig, jag kände ingen i klassen förutom två stycken tjejer som jag hade gått i parallell klass med i grundskolan. De första månaderna av grymnasiet var ett helvet och jag mådde as dåligt och jag var nära på att hoppa av, skolkade mycket och kände mig ensam. Jag är sååå glad att jag ändrade inställning nu. Kommer inte ihåg vad det var som fick mig att ändras men något var det och jag började bli liite mera självsäker och mindre blyg och började tänkte på mina betyg, jag satte upp mål för mig själv som jag ville uppnå när mina 3 år var slut. Det ena var att jag skulle vara en av dem i min klass som skulle få åka till England och praktisera på en butik i 3 veckor, och det andra målet var att jag inte skulle få ett enda G. Jag uppfyllde ett av dessa mål och det var England målet. Jag var en av dem i min klass som skulle få åka till England i 3 Veckor och jag vartt sååå glad! Det andra målet uppnådde jag inte, men det gör inte så mycket för jag gick ut med bra betyg enligt mig, 3 G, 15 VG och 18 MVG. Jag fick även ett stipendium för mina betyg samma dag vi tog studenten och jag är riktigt stolt över vad jag gjorde i gymnasiet.

Student dagen för mig var nog en av de bästa dagarna i mitt liv hittills! Allting var UNDERBART, jag fick fira med mina älskade vänner och min klass som är helt underbar, allting var bara perfekt och jag är himla glad att jag klarade gymnasiet så som jag gjorde. Saknar min klass lite då och då, även fast vi hade våra fighter i klassen och att man störde sig på en och annan någongång, men ändå så tycker jag vi var så grymma! :D

Efter studenten så åkte jag och en av mina bästa kompisar Hedvig till England och var där i en vecka tror jag ungefär, det var grymt som vanligt och efter det så jobbade jag på en klädbutik i Trosa, och det var huur roligt som helst!

Varje år så har Trosa ett stadslopp som faktiskt är väldigt stort och jag var kranskulla den dagen, vilket var lite roligt att ha varit, men skulle nog inte göra om det ;P Sen så blev det den 21 juli och jag åkte till Malaysia med Emmeli och hennes föräldrar. Dagen efter vi kommit ner till Malaysia kom min familj ner hit och även emmelis syster minda. Vi upplevde KL och åkte till Borneo och hade jätte roliga 3 veckor! När dessa 3 veckor var slut så åkte min familj och minda hem till Sverige igen och kvar blev jag, emmeli och hennes mamma och pappa. Nu började mitt malaysia äventyr. Både jag och Emmeli pluggade distans här nerefrån. Jag pluggade engelska B i 10 veckor då jag inte orkade gå den kursen i grymnasiet, efter 10 veckor var jag klar med den och då hade jag ingenting jag "behövde" göra. Emmeli pluggar fortfarande på distans, 4 gymnasiekurser och jag försöker hjälpa henne om hon vill ha hjälp. Vad vi gör annars här nere är typ alting, vi har en vardag precis som er hemma i Sverige bara det att det är 30 grader varje dag typ. Vi har varit i Singapore på universal studios, och det var såååå häftigt kan jag säga er!! Vi harvarit på borneo igen och sett orangutanger, apor, krokodiler, solat, badat och massor, vi var även på en ö som heter Lankayan som ligger 1½ timme utanför Borneo och det var en paradis ö, där solade vi hela dagarna, såg små hajar, såg massa olika fiskar, snorklade, såg baby sköldpaddor och t good mat i solnedgång!

Här i KL, våra vardagliga liv så har vi shoppat, gått ut typ varje helg, umgås med kompisar, fått manikyr och pedikyr, fikat, sjungt i luciatåg, träffat MASSOR av människor, tittat på bio, pratat och massa mer. Det är helt enkelt en ganska så vardaglig vardag här nere och snart tar den slut.

Den 20 december KL tid så flyger vi hem mot kallare väder och familj och vänner. tisdagen den 21 dec 06.25 så landar vi på Arlanda och där kommer jag bli uppmött av min älskade och saknade pappa. Den dagen, då har jag varit här nere i Malaysia i 5 månader och varit utan min familj och mina vänner. Det är sjukt hur tiden gått så snabbt som den har och det känns så konstigt att komma hem när det är minusgrader och massa snö, när jag lämnade sverige mitt i sommaren.

Det ska bli tråkigt att lämna KL och Malaysia, jag vet att så fort jag kommer hem och känner den isande kylan så kommer jag önska att jag var hemma på vårat condo och låg och solade nere vid poolen, det vet jag. Kommer också sakna utekvällarna här, de är verkligen bra och billigt och grymt! Varje gång vi e ute så äger jag och Emmeli och vårt gäng dansgolvet och dansar som bara vi från Europa kan! MEN det ska bli skönt att komma hem. Att träffa mina fina vänner, min fina familj, min älskade lilla bror. Få sova i min säng med tjockt duntäcke, att kunna GÅ ner på stan och fika på hanna's cafe när det snöar och är kallt precis utanför fönstret. Det längtar jag efter redan nu.

När jag kommer hem så kommer jag ha massor att göra för det är ju så att den 10 januari så kommer jag åka till arlanda med tunga väskor och sätta mig på ett flyg! Jag kommer säga hej då ännu en gång till min familj, men denna gången blir det inte för 5 månader utan nu blir det för ett HELT år! Det kommer bli as jobbigt kan jag säga redan nu men att åka som au pair har varit min dröm och ingenting ska få stoppa mig från att uppfylla den! Jag längtar sååå otroligt mycket efter att komma till Au pair skolan i New york för att sedan efter 4 dagar åka till min värdfamilj som bor i Severna park 15 min från Annapolis, Maryland. 

Nu vet ni lite mer om mig, men om ni vill veta något annat som jag inte skrivt så är det bara att fråga! :D


En bild från i somras!