Alltid så weird mage...
Mailande också med mamman från New Jersey. Hon hade skickat några fråor igår som jag svarade på. Fick precis svar från henne där hon sa att jag verkar vara en fun, relax and good person to be around, låter bra ju! :) Hon trodde också att jag skulle bli en bra aupair, vilket är roligt att höra!! :) Hon skickade även med en bildpå barnen och undrade om jag hade några frågor. Har fortfarande inte riktigt förstått när de vill att jag ska komma, så jag antar att jag får fråga igen.
Men det jobbigaste är denna känslan i magen jag får. Fick det med D.C familjen också, den som jag snakcade med i telefonen.
Konstigt, så fort jag får lite mer kontakt med en familj så gör min mage uppror och blir orolig och jag känner bara NEEEJJ!!! Så himla konstigt och jobbigt, och jag undrar om det bara är jag som känner såhär eller är det fler som känner lite ångest när det blir lite mer seriöst mellan en familj och en själv? Fattar verkligen ingeting, jag är konstig tror jag haha. Familjen verkar ju jätte snäll och allt och vill prata med mig i telefon och veta mer om mig, men jag känner bara UÄK, jag vill inbte längre, men så fort jag har sagt nej till en familj förut så har jag alltid hoppats att det snabbt ska komma en familj till och att den är super bra och att vi kan matcha så att det är klart!!
Så himla sjuk känsla och jag hoppas att den försvinner snaaart!!
Hahah va kul att du tyckte om dom och va bra att dom kom till hjälp! :)
nej men så kände jag med, över Michigan familjen, vääärldens perfektaste familj, helt underbara, och så hade jag världens konstigaste magkänsla, ville inte alls! :P
Jag känner igen det där! :P Alltså jag tror det är att man är lite undermedvetet rädd för att gå vidare med familjen, haha. Iaf var det så för mig. Jag hittade fel på alla som verkade bra, mamma sa att jag verkligen letade efter fel, haha. Och med varje match så kände jag som du, "nej jag vill inte mer!", men direkt efter ville jag ha en ny match. Tror det blir lite att man är så nyfiken på vad nästa match kan bli, att man inte vågar riktigt säga ja till en, haha. Men så nu med min sista match bestämde jag bara att "nej, den här familjen ska jag ge en ärlig chans och jag ska inte bli den som tackar ja". Och så bra det blev, allt känns kanon! Eller ja, är ju inte där än haha. Men so far.
